Ronja R och Yrrol: när repliker ur filmens värld blir vardagsprat

Den som ibland använder svärord skärper sig ofta – beroende på vem den talar till. Detta gäller denna bloggare emellanåt: man vet ju inte vem mottagaren är. En sådan kan exempelvis påstå att svärande tyder på ett dåligt ordförråd. På senare år har det forskats även i detta ämne och resultatet tycks visa att det är tvärtom.

Därför avslutades gårdagens inlägg med det kraftfulla ”att man nog kan säga vad som helst i det här j-a landet”. Men den typen av lattjande med folkligt material kan vara riskabelt, även om en del av oss kan inte låta bli. Om jag fattat frasen rätt kommer den från människor som retar sig på pk-Sverige och anser att man inte får säga vad som helst – trots att vår yttrandefrihet i det här (👹👿💢👺) landet är ganska så stor! Å andra sidan har det kommit att ligga en viss sanning i utsagan, det vet inte minst äldre som utan att fatta varför kan dabba sig rejält. Språkligt. Också.

Mattisborgen, Astrid L:s värld. Wikipedia (199pema)

Å andra sidan är det irriterande med såna här ”fasta” uttryck som många tagit i övermått till sina hjärtan. Ta det uttjatade ”voffor gör ho på detta viset” som folk använder och ser ut som om de väntar applåder för. Eller varianter av det Peter Dalle säger i ”Yrrol” (när han filosoferar med Teiresias i slutscenen): ”Ja, många hjul blir det”.

Av okänd anledning tycker jag att det känns larvigt när det här allmängodset används som om det vore nåt nytt. Men så är det: människorna gör ju på detta viset.