Det finns också trotsare som är många, många decennier gamla

I det allmänna medvetandet (usch) talas om vissa åldrar när barn är ”trotsiga”. En sägs inträffa vid tre, en annan vid sex, som f ö kallas första tonårstrotset.

Det är klart att man måste få barnen att anpassa sig till ett och annat, men för dem som aldrig lämnat någon trotsålder (eller kommit in i en?) är det lätt att hysa kollegiala känslor med ett barn som vrålar ”NEJ!”

Så här kan trotset kan välla upp av det som för många är en helt vanlig mening i en tidning:

 

Skrolla ner för att ta del av den bästa kvalitetslitteraturen just nu i alla genrer

Vi tar och gör som i underhållningsfilmer och utför en styckning:

”Skrolla ner”. Är man inte född in i den digitala eran börjar motståndet redan: här skrollas inte ner för att ta del av nåt! ”Ta del”, förresten – journalisten menar väl ”läsa”. Jag tar del av allt jag läser, lyssnar eller ser på.

Och det blir värre: ”Den bästa kvalitetslitteraturen”! Det kryper i kroppen på samma sätt som en myrstack ser ut. Är det kvalitetslitteratur låter väl ”den bästa” som överdekoration? Dålig kvalitetslitteratur är ju inte direkt vanlig, om man så säger. När också ”i alla genrer” läggs till exploderar (eller imploderar) en känslig människa lätt.

Är det inte en snacksalig utsaga för ”det här tycker våra recensenter är bäst”. För alla. Ta hit några treåringar så ska jag vara med och skrika NEJ!