Vad gör månne proffsöversättare av sådant som värsta-scenariot?

Ett radioprogram skulle handla om toaletter. Anslaget var seriöst – vi spolar i väg rent dricksvatten samtidigt som det är vattenbrist. Intressant, tänkte jag. Snart började en expert på området tala om hur vi ”flushar” våra toaletter. Sen sa reportern: ”Om vi skulle försöka visualisera det framför oss…” (vad det nu var).

Där spolade jag skiten (tänker inte ens be om ursäkt för det självklara och dåliga skämtet). Det vi gör med toaletter i Sverige är väl ändå ”spolar”? Det reportern sa kan uttryckas ”om vi skulle försöka se det framför oss”.

Jag förstår en stor del av vad som sägs i dag, men vet även att många inte har så engelska ordförråd att tala om,  eftersom engelska inte är ett officiellt språk (ännu) i Sverige. Det här

är nästan vad de rättrådiga kallar exkluderande (vilket i sin tur betyder ”utestängande” eller uteslutande” i dess motsatsbetydelse av ”inbegripande”).

Man får tydligen vänja sig. ”Vara förälskad i någon”, heter påfallande ofta ”ha en crush på (samme någon)”. Det är inte bara unga som använder språket så. En äldre P1-människa talade

i sitt program nyligen om ett ”worst-case scenario”. Och är inte ensam om det.

En svensk kan säga ”värsta scenariot”. En fördel med detta uttryck är att det kan skrivas såväl isär som ihop på svenska, fast med bindestreck, kanske: ”värsta-scenariot”. Frågan är dock varför säga det alls, eftersom ”i värsta fall” lika ofta passar lika bra. Kollar man med Linguee som ger en mängd exempel på hur "worst-case scenario" översatts av svenskproffs (utbildade översättare, utgår jag från) finns förstås den enkla utvägen, ”värsta scenariot", men även ”värsta tänkbara scenario”, liksom ”i värsta/sämsta fall”.