Kan ens något litet växa upp ur den stenöken som språket är?

När ger man upp? Inte så länge skutan kan gå. Visserligen är man ett gammalt vrak, men äsch, än är man inte slut som artist. Linkedin skickade ett meddelande: Career path to 高级产品经理 and more, var ämnesordet. Därunder stod ”Discover career paths from roles similar to yours”. Gamla karriärsstigar liknande mina, kör i vind!

Slog upp 高级产品经理 på Google Translate. Det betyder ”senior produktchef”, men det är jag ju redan, senior produktchef för Sbråk. Produkten är bråkandet om språket. 高级产品经理 är mer en bild av hur ens hjärna ser ut när man pysslar med den sortens produkter.
 

Medier skiter i vad de skriver och säger. Det är uppenbarat, höll jag på att skriva eftersom det är Kristi himmelfärdsdag, men jag menar ”uppenbart”. Frågar man vilka medier (gammel-) som helst om hur de ser på den stora mängden språkliga fel (menar nu inte såna som kan ”diskuteras”!) kommer bortförklaringar.

Eftersom jag jobbat i textbranschen, känner jag en del av dem som nu ”har hand om’et”. Få svarar på sådana frågor. Men från en (högt upp i hierarkin) fick jag raka, ärliga, besked: branschen gör inget direkt åt språket. Det diskuteras inte på det sätt jag trodde, det främsta syftet är att få läsare.

Bloggen fortsätter på övligt vis, men förhoppningarna om framtiden i detta lilla pytteärende, språket, grusas stundligen. Om man nu kan säga så. Grusas är grusas när det än sker.