Men felfri är som bekant ingen. Utom de språkpoliser som läxar upp mig när något i denna blogg irriterar dem. Informanten A, exempelvis, brukar ifrågasätta min ordföljd. Tyvärr måste man oftast ge A rätt. Hur som helst är det lurigt med ordens ordning, även om det skämtas oftare om särskrivning som sker där den inte ska vara (Grillad kyckling lever med kul potatis*). Men en trasslig ordföljd kan också skapa roliga felsyftningar o dyl.
Ibland är det nästan omöjligt att få ordning på eländet. Ta rubriken ”Strålande drama som skaver på SVT”. (Inom parentes: kan inte kulturfolk sluta med detta tjatiga ”skaver”?) Ordkombinationen ”skaver på SVT” låter ju faktiskt rätt kul. Skriver man ”Strålande drama på SVT som skaver” blir skojigheten ungefär densamma. Knivigt fall.
En annan rubrik löd: ”Hotet från öst väcker åter rädslan för ryssen på Dalarö”. Vem är ”ryssen på Dalarö”? kan man fråga sig. Skriver man ”På Dalarö väcker hotet från öst åter rädslan för ryssen". blir det något bättre. Möjligen är meningen lite klumpig och visar på svårigheten att få till en bra ordföljd. Att sen inte dagens journalister tränats i rubriksättning – en av de sköna konsterna inom medier förr – gör inte tidningar lättare att läsa.
*Exemplet stals från Gabriella Wejlids snygga Huvudsidan.se
