Får se hur det går med bloggens nya planer. Häromdagen utlovades att spydiga kommentarer om hur medier skriver och pratar skulle upphöra. De flesta av dem verkar ju ha i sina statuter att inte lägga möda på språket och att då spilla kraft på tjafs är lönlöst. Fler noteringar från folket kommer att tas upp, d v s privatpersoners prat- och skrivvanor. Dem har jag undvikt tidigare eftersom det inte finns några förebilder längre inom skola, medier eller de flesta samhällsinstitutioner som vänder sig till allmänheten.
Men ingen ska kunna kännas igen, låta ”vanligt folk” schavottera är inte avsikten. Min moster i Flen kommer inte att känna igen sig, m a o. Medierna fortsätter nog att vara största källan. Här är ytterligare en skvätt ur den:
En radioreporter sa om någon att denne ”gick in i en slags föreläsningsmod”. Ja, så uttalades det, som det svenska "mod". Nu är föreläsningsmod visserligen vad många (undertecknad, bl a) önskar sig. Men här avsågs kanske det engelska ”mode” som översätts med ”läge, position” – man ser det ofta på apparater av alla slag. Originaluttalet låter ungefär moud.
I exemplets sammanhang kunde lika gärna ”mood” ha menats och det betyder ”sinnesstämning, humör”. Uttalet där är ett långt ljud som ligger mellan vårt o och u. Det är svårt att tro att sagespersonen menade svenska ”mod”, men ordet skulle alltså kunna ha tre betydelser. Det här är en av anledningarna till att inte slänga in engelska hipp som happ. Det kommer givetvis att gå ut över förståelsen.
Antagligen härstammar hela viddevippen (där är min stavning osäker), svenska mod, möda, mode m fl, och engelska mood, mode, från latinets ”modus” som lär betyda bl a ”mått, sätt, metod” och som kommit till oss extra mycket via underhållningsmördandets ”modus operandi” som innebär ”tillvägagångssätt”.
