Du som håller på med språk och har dig, jag har grubblat på ett ord som en myndighetschef sa på tv-nyheterna: expansiviteten! Är det jag som är helt dum i huvet? Jag tycker att det låter fel, men vad vet jag, egentligen?
Här uttrycker E något som brer ut sig som en farsot, förmörkar språkhimlen likt Egyptens gräshoppor och suddar till ens eget förstånd: Det blir svårare och svårare att tolka vad medier, politiker och myndigheter meddelar oss.
Jag, som inte är lagd åt det lättsamma, kan inte vifta bort det lika enkelt som många gör. Vi befinner oss i tider som kräver så stor tydlighet som bara går. Om länder och stater tänker jävlas kan det vara av viss nytta att folk får användbar information.
I samband med valet skrev en ledarskribent (vars text i stort var bra och upplysande) att kvinnor är ”mer riskaverta” än män. Säg det högt: RISKAVERTA. Som svensk är risken (haha) stor att man uttalar det på samma sätt som ”riskabla”. Men nu är det så att ordet liksom måste delas upp, risk-avert. Som om man sa risk-bolag.
Avert är ett engelskt ord som betyder ”undvika”. En svensk skulle kunna skriva ”riskobenägna kvinnor”eller att dessa ”är mer försiktiga” eller mycket annat. Ordet är, det hör man, släkt med ”aversion” som har sitt ursprung i latin med innebörden ”vända sig bort från”.
En journalist, Leif Petersen, skrev för tolv år sedan följande i en artikel i Svenska Dagbladet:
–Vi är fortsatt väldigt mycket i en riskavert miljö, sade en räntestrateg i London, enligt nyhetsbyrån Direkt.
Dom talar så där. Även i en svensk översättning blandas fackuttryck med engelska. Riskavert miljö betyder helt enkelt en miljö, d v s människor på en marknad, som undviker risker.
