Sjukhus som ber om hjälp är illa: med of-genitiv blir det än värre

Vissa hektiska dagar kanske man inte hinner skriva en rasande blogg om ett språk som försvinner i rasande takt. Men det är bara att sätta på radion så får man uppslag. Det gäller oss tre i landet som bryr oss. Eller om vi är fem.

”Vanligt folk” kan tala lite hur som helst. Man kan visserligen samla på det man hör för att detektera (ha!) sånt som kommer komma (ha, igen!) i framtiden.  
  

Men störst vikt lägger jag vid att journalister talar och skriver alltmer obegripligt. En reporter på Ekot: ”Styret av lasarettet vädjar till kommunen om hjälp…” Förmodligen avsågs ”ledningen”, men inte nog med det: en of-genitiv i svenska? Borde inte det korrekta egentligen vara ”lasarettets ledning vädjar om…”?

Oj, nu sa jag k-ordet.

Ett par timmar senare sa en annan person – inte journalist, men väl säkerhetsexpert – apropå ett nytt delikat politiskt läge: ”… man kan bygga olika berättelser – eller narrativ, som det heter – kring …”

Nyligen skrev bloggen (bla a) om det märkliga i att folk först använder ett engelskt begrepp för att sedan översätta det till svenska. Vad säkerhetsexperten gjorde var det tvärtoma (jag vill gärna ha patent på den böjningen) och översatte det svenska ”berättelse” till narrativ”.

Vid närmare eftertanke sa man inte ”berättelser” om allt möjligt förr heller. Utom just kanske berättelser. Eller sagor.