När den mysiga sjöluften plötsligt framställs i en sämre dager

Följande är inga nyheter, men hur etablerade de än blir i språket kommer jag inte att falla för dem på allvar. Faktum är att jag inte ens vänjer mig vid dem. Det är förstärkningsord som grymt och sjukt.

Om jag minns rätt förargades äldre i min ungdom att orden jätte- och skit- med samma funktion. Det gällde särskilt när de svor mot varandra eller hur man ska uttrycka saken. Skitfin var ett sådant, liksom jätteliten.

Men nu släpper inte den gamla betydelsen av grym i mitt huvud och det känns nästan grymt att beskriva bra saker med det ordet. Detsamma gäller sjukt och, exempelvis, sjukt kul. Ibland får de förstärka varann och något får vara sjukt grymt eller kanske grymt sjukt.

Sjön suger eller sjön suger?

En liknande historia, där något som sägs uppfattas som sin motsats, blev jag vittne till för någon timme sen. De flesta har hört den, men den överraskade båda kontrahenterna i samtalet.

En familj befann sig vid sitt lantställe och när någon sa sig vara hungrig kontrade en av de äldre familjemedlemmarna med ”sjön suger”. Ett barn såg överraskat ut och sa: "Va, jag tycker ju att det är jättemysigt."

Bara att vänja sig, det kommer nog flera motsatser framöver.