Rubriken hörde till en teaterrecension av en pjäs skriven av österrikiska Elfriede Jelinek. Vaddå ”så värd”? Det är ett idiomatiskt uttryck från engelska plankat rätt in i svenskan. För ganska länge sen började unga människor säga sånt som: ”det här är så värt!”
Man förstår, visst. Betydelsen av en sådan mening är ”skitbra” och alla dess synonymer. Barns och ungdomars språk är inget att gaffla om, men man ska kanske inte ta in det i medierna som nu sker. Tvångsmässigt, tycks det.
Minns varför jag skriver denna blogg! Det är mest för att påminna om att det funnits ett rikare språk bara några decennier bakåt i tiden. Vrede är inte längre drivkraften, utan sorg.
Och lyssna noga nu: det är inte Det Flådiga jag saknar. Inte ”ärans och hjältarnas språk” som rör sig ”ädelt och manligt”, för att tala med Tegnér. Ära och hjältar brukar handla om krig, och dylikt skrattar man inte ihjäl sig åt.
Det är ofta de mycket enkla och tydliga orden som försvinner. I morgon blir det lovsång till enkelheten. Baske mig.
