Med det avser jag den upplevelse man får vid jakt på – särskilt! – trattkantareller. Det krävs att ögat ställer in sig på just de svamparna. Den ovane kan stå och glo ner i backen utan att se ett jota, medan den som nästan lägger sig ner och specialtittar på rätt markbetingelser först hittar en eller ett par små obetydliga svampar för att sedan överfallas av trattkantarellsarméer.
Första gången, det var häromdagen, som jag blev medveten om uttrycket ”kannibalisera /på/” tänkte jag som vanligt: Va? Vad nu då? Och sökandet tog sin början. Ingen lycka i SAOL eller SAOB. Men SO, den ordbok från Akademien som ligger i framkant (nu skämtar jag, en fras som ”i framkant” är bannlyst i min hjärna), och går som förtrupp till den nya svenskan, har givetvis med ordet.
Men först Wikipedias beskrivning: Kannibalisering (efter kannibalism) är en term inom handel och marknadsföring. Den syftar oftast på när en produkt tar marknadsandelar från en annan produkt från samma tillverkare.
SO förklarar inledningsvis ordet med det löjligt uppenbara ”bete sig som en kannibal”. Sen kommer mer, såväl beskrivningar som exempel och en intressant upplysning om ordet. Det innebär att kannibaliseringen, detta smakfulla begrepp som lånats från engelskan, inte är färdigtuggat i bloggen ännu.
