Svenska i skolan är ett flytande ämne – slå ihop det med kemi!

Det finns de som månar om språket och vill göra sig förstådda. En av dem är klimatkorrespondenten Marie-Louise Kristola. Häromdagen pratade hon om det otäcka begreppet ”tipping point”, som f ö kastats in i svenskan utan prut. Men Kristola rapporterar oftast på ett lättförståeligt språk även för den som inte är vetenskapligt lagd. När hon först nämnde ”tipping point” gav hon samtidigt flera möjliga svenska motsvarigheter och fick med ”tippningspunkt, brytpunkt, tröskeleffekt”.

Man häpnar inför en sådan respekt för lyssnaren. Men det slog mig att det kanske snart är så vi alla måste tala: Först använder man det engelska ordet för företeelsen i fråga, sen översätter man för att göra sig förstådd.

Ett stort antal människor kommer att bli flerspråkiga utan att märka det. Kul i sig, men jobbigt. Om det funnes någon institution med pejl på språkutvecklingen och pli på medborgarna skulle det hjälpa svensktalande att förstå varann bättre.

Med tanke på den språkvård som ”luckrat upp eller ändrat sin hållning” (se citatet i går) får man förmoda att pejl och pli inte är dagens melodi. Antagligen följer skolundervisningen de lättsamma råden och för framtiden ser det skruttigt ut.

Att kunna använda det enkla pronomenet ”sin” på rätt sätt finns bland det som språkvården tycker är en "äldre" norm. Det ena efter det andra faller ner i glömska som i en språkets urskog*. Lika bra att ta bort svenskämnet i skolan. Hur ska lärare med sin gamla töntnorm i ryggmärgen kunna rätta uppsatser, t ex?

*Fast urskogar är ju mycket vackra...