söndag 9 oktober 2022

Ältandet av knuffar i bloggen har inget med SD-knuffar att göra*

För några dar sen handlade ett par inlägg om ”nudging” som – när man googlar det – skickar en till Wikipediasidan ”Puffning”. Det jag roade mig med denna gång var att kolla vilket ord andra språk valt för denna beteendeekonomiterm. I många språk kallas den ”nudgeteorin” eller översätts till något i stil med ”knuffteorin”.

Däremot har merparten av dessa sidor en beskrivning av flugan i pissoaren på flygplatsen Schiphol (se bloggen 6 oktober), ett uppenbart populärt exempel på teorin och talande för att det hela är en dagslända.

I samband med, som i det här fallet förmodligen tillfälliga, uppfostringsglosor som spritts via engelska är det kanske bättre att behålla ursprungsspråket än att blanda in – för vår del – knuffar och puffar. Vardagligt tal är en annan sak, där ofta engelska ord och fraser oförklarligt stoppas in som om de alltid funnits i svenskan: ”han är lite weird” eller ”och that’s it”. Sånt hoppar ur käften på halva landet i dag, undertecknad inte undantagen men däremot chockad av faktum. (Det är en av anledningarna till att sitta här och skriva: skräck.)

För att knyta ihop knuff- och puffsäcken kan meddelas att de båda ofta är synonyma och i etymologiska ordböcker kallas ”härmningsord” respektive ”ljudhärmande”. Det är lätt att förstå vad gäller ”puff”, men svårare att föreställa sig hur ”knuff” kan beskrivas som ”härmningsord”. Men säkert har det förflutna haft ett finger med i spelet på ett sätt som inte uppfattas av en som vistas i tillvaron i detta nu.


* Apropå dagsländor: En Sverigedemokrat har i dagarna uppmärksammats för uttrycket "journalistrugby", som skulle innebära att knuffa sig fram genom horder av reportrar.