I alla fall: ett enda P1-program häromdagen gav mycket att tänka på, så t ex citatet ”filmen XX, som är en adaption av nobelpristagarens bok med samma namn/.../”
Å ja ba: Adaption? Slår i ordböcker. I SO finns ett snarlikt exempel: ”filmen är en adaption av en känd Shakespearepjäs”. Vad hände med frasen ”filmen baseras på…”? Eller det mycket enkla ”filmen har gjorts efter (bokens namn)” eller kanske ”med boken XX som förlaga”. Ligger inte de uttrycken närmare till hands? Eller är jag galen? Igen?
Engelska ”adaption” betyder ”anpassning, bearbetning, omformning”. Det låter konstigt eller övertydligt. Boken består av text på papper samt rör sig inte. Den gör filmen som har skådisar som föreställer personer i boken. Den "omformningen" är väl självklar? Görs inte folk dumma av det här snabba adapterandet till engelska? Hur engelsktalande använder sina ord är en sak, vi har ett annat språk. Som ännu funkar.
I en essä i samma program säger essäisten: ”Känslan av skam kan vara situerad i klass”. Engelska ”situate(d)” betyder ”belägen, placerad”. En svensktalande borde säga t ex ”känslan av skam kan vara klassrelaterad”. På mitt utnötta, åldriga språk hade jag kunnat säga det ännu enklare: ”känslan av skam kan ha med klasstillhörighet (socialgrupp) att göra”.
Här får essäisten inget medhåll av de stora ordböckerna, vilkas förklaringar av ordet mest handlar om att ha det gott ställt ekonomiskt. Andra innebörder är inte heller tillämpbara i det här fallet.
Och så var det regissören och talade om sitt sätt att jobba: ”Jag ville gå mot en approach”. Kanon, det är vad jag håller på med här i bloggen: att gå mot en approach. Men jag borde hejda mig en smula. Inte vad gäller approachen i sig utan att för att regissören har rätt att säga vad han vill. Så har även jag som tycker att mycket låter konstigt för den som lyssnar eller läser.
