fredag 21 oktober 2022

Fel betoningar är ett oskick, liksom att utelämna infinitivmärket

Bloggen är som bekant en evighetsmaskin. Än gäller det ordval, än stavning, eller som i dag: det talade ordet. Först av allt en observation som handlar om efternamnet Jähkel. En skådespelare som heter så har säkert fått stå ut med en mängd ”skämtsamma” kommentarer.

Men förstår jag rätt så har den engelskspråkiga världen haft en massa Devil. Och bland tyskarna finns ett antal Teufel. Så håller det väl på världen över. Nu var det dock uttalet av Jähkel som var intresserant.

För ett par dar sen skrev jag om accenttecken, i dag handlar det om tonala accenter. Ni vet det där med att tomten (bestämd form av tomt), stegen (stege) och buren (bur) uttalas med akut accent, medan tomten (av tomte), stegen (av steg) och buren (av bära) har grav accent. En vanlig jäkel uttalas med den senare, medan skådisen Jähkel verkar ha har akut accent.

Betydligt underligare uttal kom från en svensk statsminister i en regeringsförklaring: ”För det här kommer bli svårt. Det kommer ta tid. Men det kommer gå.”

Som många moderna svenskar betonade han verbet kraftigt. Det fattar inte jag. Det är väl snarare ”svårt, tid” och ”gå” som ska betonas? Av hävd, typ, liksom, alltså. Sen saknar man förstås ”att-et” i alla tre utsagorna: "kommer att".

Som en kuriositet kan nämnas att personen som skrivit ner regeringsförklaringen nog också tyckte att det var för ont om ”att”, för han/hon har nämligen stoppat in ett sådant på Regeringen.se: "det kommer att gå". 


PS Vad gäller "kommer att" finns mer att säga, men det får bli en annan dag