Förklara och försvara sig, kontrollera fakta samt skämmas

Varför blir man (jag) så upprörd när folk i radio, tv och skrift producerar felaktigheter? Dagens språkvetare diskuterar ofta det fenomenet och vill lära såna som jag att veta hut. Man är, förklarar språkproffsen, mindre tolerant när andra inte kan det man själv kan.

Må så vara. Men efter rannsakning måste jag vidhålla att jag bara kräver större felfrihet av dem som är utbildade inom journalistik eller vad som helst och som har jobb där det går ut på att meddela sig med andra. Om viktiga saker.

Det är svårt att svälja att ens gamla hederliga käpphästar av banal typ försvinner. Här några: Av studerande, ordförande och boende – d v s personer som slutar på -ande eller -ende – blir pluralen nada. Niente, null, nichts. Två studerande, fem ordförande och tre boende.

Men icke-personer med ändelserna -ande, -ende får plural-n: Erbjudanden, boenden (byggnader/institutioner), antaganden. Frågan måste dock upprepas: varför har mediefolk

– även de som varit med länge – tappat dessa vanligen enkla pluraler och bestämda former? Tänker man på att det heter en studerande (utrum), men ett antagande (neutrum) blir bestämd form singular enkel för en svensk: studeranden respektive antagandet. 

Sbråkmakaren hoar inte bara i bloggen utan kan även mejla ställen (butiker, exempelvis) som har ordet Erbjudande som rubrik och sedan räknar upp en massa erbjudanden.

Å andra sidan har man inte alltid rätt. Skulle just klaga på ytterligare nåt knasigt jag sett, men jag har oftast som vana att kontrollera vissa ord och uttryck. Då kan det hända att min säkra känsla eller hållning får sig en törn.

Det skedde som sagt nyss, men läsaren får inte veta vad det gällde. För jag hade fel. Rackarns.