Nästa exempel är inte jätteskojigt, men har ändå sysselsatt mig. ”Detta är inget att hoppa jämfota över”, sa någon annan halvhöjdare. Ser man sig omkring på Google handlar träffarna med ”hoppa jämfota över” vanligen om något konkret – i träningssammanhang, t ex. Eftersom halvhöjdaren menade det hela bildligt, för att beskriva en känsla, så skulle jag vilja påstå att man brukat säga ”hoppa jämfota av” (glädje, överraskning, förvåning). Det finns säkert massor att säga om hoppa jämfota över respektive av, men det får bli en annan gång.
Och så var det generaldirektören som trasslade in sig i ett knepigt talesätt: ”eftertankens kranka blekhet”. När jag jobbade på korrekturet skämtade vi ofta med sånt och sa i stället ”efterkrankens tanka blekhet”. Ingen för dem som har svårt att se det roliga i dylikt. En kollega (lagd åt samma nonsenshumor) beskrev sin morgon med att han ”tog på sig rockenmorron och hällde i sig en pok fakke”.
Generaldirektörn kom fel från början och började som i ”vårt” skämt, ”efterkrankens…”, hejdade sig, tog sats och började om: ”efterklokhetens kranka blekhet”. Ja, så blev också det roligt för språknördar.
