En sådan skrev om klimatet och använde termen ”tippningspunkter”. Förtjänstfullt redan att inte kalla dem ”tipping points”, även om en kompis, lika petig som jag själv, föreslog ”brytpunkter” – möjligen ett mer talande begrepp för svensktalande.
Men här kommer det riktigt petiga. Skribenten återgav forskarrapporter och citerade en av dessa: ”Tanken är att små ’knuffar’ på vårt beteende, genom exempelvis ekonomiska incitament, kan leda till snabba beteendeförändringar som minskar våra utsläpp”.
Så bra att skriva ”knuffar” och inte ”nudges”, tänkte jag först, van vid att de engelska uttrycken ofta föredras. Men så formulerade mitt huvud en fråga: Varför citattecken kring ”knuffar”?
Här börjar nördresan inåt och nedåt. Stig på! (Eller stig av, om det känns bättre.) SAOB:s etymologiska kommentar till ”knuff” är: ”jfr tyska knuff”. Då gör jag det, och Knuff betyder knuff eller puff, verbet heter knuffen.
Det finns alltid mer botten att gå till: Wikipedia, till exempel. Söker man på engelska ”nudging” som kom i svang för några år sen, så leder en W automatiskt till ett ”uppslagsord” som visar sig vara översatt till svenska, ”puffning”.
Nu börjar det bli spännande.
