Bra tips att rosta brödet om man inte vill ha soggiga mackor

Alla kan inte hantera språket som jag önskar. Dels finns olika åsikter om vad ett ”bra” språk är, dels har människor olika förutsättningar. Några blir aldrig riktigt sams med språket, det sägs att 5–8 procent av befolkningen har dyslexi, till exempel.

Men de som inte har såna problem borde jädrar i min lilla låda tjäna som förebilder och anstränga sig för att göra språket så användbart som möjligt. Ordet ”demokrati” hörs i alla sammanhang där man eftersträvar jämlikhet och det här borde vara ett av dem. Hur som helst är det förvånande att de med förmåga och medel ger blanka faderittan i hur de uttrycker sig.

 
 

Bild på rostat bröd av "Seriously low carb", Unsplash

Det vore dumt att skylla dåligt språk på de yngre, i lägre ålder brukar det vara viktigt att anpassa sig till de grupper man ingår i. Och därefter har vuxenvärlden inte mycket till språk att erbjuda. Såna tankar kommer gående när jag läser en i övrigt välskrivande matmänniska, en som står för tips- och receptspalter i tidningar. I en maträtt där vitt bröd ingick föreslogs att man skulle rosta det så att det inte blev ”soggigt”.

Jag googlar och finner bl a mig själv: i Sbråk 12 november 2017 undrade jag varför ordet ”soggig” behövs när vi har ”svampig, mjuk, uppblött, blöt, sumpig”. I amerikanska ordboken Merriam-Webster ges just exemplet ”soggy bread”.

Det är fortfarande många som hävdar att engelska inte påverkar svenska. En av mina senaste iakttagelser är att folk ”plockar upp” allt möjligt i dag: sin kompis, ett paket, något de glömt i simhallen. Om man inte talar översatt engelska (”pick up”) kan man säga ”hämtar”.