Bland allt annat man kan glömma bort att man lärt sig är skillnaden mellan ”husera” och ”hysa”. Den stora handordboken Svenskt språkbruk (2003) har inte ens med ordet ”husera” – kanske för att det redan i början av 2000-talet börjat husera som det vill med sig självt. Eller snarare: vi ”brukare” rumsterar om med språket så vi får som vi vill och våra aningslösheter snart förs in i de ordböcker som är mer beskrivande än normerande.
De äldre av oss anser att "husera" betyder "fara fram hänsynslöst och våldsamt". Skojigt nog skriver SAOB att det skämtsamt kunde betyda ”hålla hus, bo, vistas; logera.” Detta återges alltså i artikeln om ordet från 1932 och skribenten beskriver den "skämtsamma" betydelsen som "numera knappast bruklig".
Författaren till texten lever antagligen inte längre men skulle, om så vore fallet, bli förvånad av att ”husera” inte används skämtsamt nästan hundra år senare, utan på allvar. Det verkar som om ordet ingått förening med ”hysa” som ännu har betydelsen ”ge husrum åt någon, låta denne någon vistas.. ” eller ”rymma något inom sig”, med mera.
Här blandas två gamla fina ord och används som det faller sig. De som en gång lärt sig skillnaden får nu gissa vad som menas. Exempel: Känd författare skriver: ”Universalgeniernas tid är definitivt över och forskare huserar över allt smalare områden.” Annan tidningsartikel: "Sällskapet hade huserat bland andra nazisten och rasbiologen Josef Mengele."
Det tycks m a o vara så att ”hysa” används som förr medan ”husera” far fram vilt och hänsynslöst. Som jag skrev i början av denna lamentation.
