Haha, man är sen på bollen (borde uttrycket användas av mig, sportointresserad som få?), språkförändringar som verkar nya har redan decennier på nacken. En nestor inom området, Mikael Reuter, skriver i sin fantastiska "Reuters ruta" (Institutet för de inhemska språken, Finland) redan 1997, att han noterat en sammanblandning av "husera" och "hysa" (gårdagens ämne i bloggen):
.jpg)
Reuter utgick bl a från ett tidningscitat om ”att påven under sitt besök i Helsingfors skulle ’husera’ i Eira (stadsdel i H-fors)” och antog att exemplen kunde innebära början "till en betydelseutvidgning som en vacker dag kommer att accepteras, men än så länge kan det inte betraktas som korrekt att använda husera i betydelsen ’hysa’.
Sen på bollen var det, för 25 år sen hade vi på tidningens korrekturavdelning fått kritik om vi inte kunnat skilja på husera och hysa. Och vid samma tid skrev alltså Reuter ner sina funderingar kring det framtida husera/hysa-scenariot. I sin text undrar han avslutningsvis hur man ska tolka påvens "huserande". Det är en skämtsam anmärkning som man måste vara rätt gammal för att uppfatta. Och mycket riktigt står bredvid Reuters spalt från 1997 följande anmärkning: ”Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade”.
Sen på bollen var det, för 25 år sen hade vi på tidningens korrekturavdelning fått kritik om vi inte kunnat skilja på husera och hysa. Och vid samma tid skrev alltså Reuter ner sina funderingar kring det framtida husera/hysa-scenariot. I sin text undrar han avslutningsvis hur man ska tolka påvens "huserande". Det är en skämtsam anmärkning som man måste vara rätt gammal för att uppfatta. Och mycket riktigt står bredvid Reuters spalt från 1997 följande anmärkning: ”Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade”.
