Bland prepositioner och adverb kan man vraka och välja och ta nåt för dagen, i den världen härskar tillfällighets-bonanza. Rikstidningen skriver ”Person skjuten vid svenskt konsulat över visumprocess”. Över? Där kunde det vara värt att beskriva med lite fler ord, kanske ”Person skjuten vid svenskt konsulat i samband med visumprocess”.
Men lyssna inte på mig, jag är en tråkig gammal kärring som har till hobby att klaga. Låt oss också läsa skribenten som har mycket roligt åt en Sommarpratare och skriver att åt skämten ”skrattar jag på riktigt så hårt att det sprutar snor ur näsan”.
Jag förstår förstås vad han menar, och inte är han ensam om saken heller: på nätet skrattas det ”hårt” åt allt möjligt. Här misstänker jag som vanligt (och j-ligt hårt) att engelska ligger bakom. Själv har jag aldrig skrattat hårt, men ett och annat gapskratt har väl kommit över ens läppar, eller ur ens strupe, snarare.
Det där snoret är inte heller så bekant, åtminstone inte sättet att formulera sig. Det har hänt att folk i min omgivning ”frustat av skratt”, vilker ger ungefär samma bild. Men man får be om ursäkt för den höga ålder som gjort en till ett språkmuseum fullt av gamla pratartefakter.
