Den här bloggen handlar dock mest om vad som är svårt att stå ut med. Men trots att invektiv som förändringsobenägen, konservativ och envis haglar kring öronen, fortsätter sbråkmakaren beträda sin sedan länge anträdda väg.
Alltså tänker jag inte vänja mig vid mediefolkets märkliga betoning. I samband med ett oväder sa reportern: "Delar av byn HAR drabbats hårt". Snarare borde väl "hårt" betonas? Detsamma gäller ”Det ÄR blåsigt i dag”, där väl "blåsigt" är det viktigaste ordet.
Vad den sammanlagda konsekvensen BLIR (det är svårt att skämta med ljud när man skriver…) är svårt att säga. Jag har en känsla av att det här knasbetonandet påverkar svensk språkmelodi, men min kunskap sträcker sig inte bortom skillnaden på accenterna hos enskilda ord.
Nu över till ordkunskap. Vi som levt längre i en analog värld än den digitala får erfara detta än tydligare när vi ska försöka förklara vårt nyuppkomna problem med mobilen för yngre generationer. Representanter ur dessa kan säga: "Men jag har ju sagt tusen gånger vad du ska trycka på!" (Eller inte trycka på)
Under livets gång har jag samlat sådant jag först fått höra tusentals gånger, sen försökt förmedla till generation X, Y, Z och Alfa. De lyssnar/förstår lika mycket som jag förstår dem. Behåll det där sista pronomenet i minne (för dem som har nåt kvar) till imorgon.
