Det gäller ett radioprogram som handlade om kaffe. Reportern samtalade med en inbiten kaffedrickare och sa sig själv inte tåla drycken så bra, av en mindre mängd blev han ”lite all over the place”.
Senare i inslaget sa en annan att hon blir ”stirrig” av kaffe. Det är nog så en svensk skulle ha beskrivit saken innan engelskan gjorde sitt intåg i språket. Om jag minns rätt gav prins Daniel en skjuts åt uttrycket när hans känslor var ”all over the place” då hans första barn föddes.
Nu är förstås denna fras helt naturlig för en ung person, prinsen då, reportern nu. Vad som däremot lät mycket märkligt var beskrivningen (i radioinslaget) av folk som satt ute och drack kaffe på kaféer: ”Där sitter folk och flinar med stängda ögon mot solen”. Jag mejlade redaktionen för programmet och bad dem berätta för ynglingen att man ”kisar” mot solen.
När jag skrev detta mejl la sig stavningsprogrammet i, det går f ö i takt med hela världens sjunkande ordförråd. För ”kisar” föreslog det ”kissar”. Kissa mot solen, jo, man tackar. Nog för att man sett män ta sikte på saker att kissa på och mot, men mot solen är lite väl ambitiöst. Men vad säger man på svenska, nu igen? Jo, the sky is the limit.
