Ibland hemfaller man åt privatfilosofiska utläggningar. Detta är en sådan dag. Hur kommer det sig att vissa människor kan vara nöjda med blygsamma utsvävningar medan andra önskar ett övermått av båtar, bilar, fester, mat och dryck som kostar skjortan? För att inte tala om de skjortor och andra persedlar samma människor lägger förmögenheter på.
Jo, för så ser jordens diversitet (jag sa ju filosofi) ut. Det gör att märkesskjortor kostar en bra bit över tusenlappen även efter en markant sommarrabatt. Samtidigt klarar skjortaffären inte hopskrivning utan säljer ”business skjortor”. Å andra kan man inte heller vara säker på hur ens egna lågprisvarianter tillverkats. Vi lämnar kläderna och går till blommorna.
Fastän skapligt förnöjsam beträffande utsvävningar finns så här års en företeelse som skapar en inre smärta hos mig: bollkryssen! Det gäller nu inte fotboll utan höstens alltför populära blomma: bollkrysantemum. Inget annat visar så tydligt på motsatsen till naturens övriga mångfald som bollkryss.
Jag vill dra dessa funderingar så långt som till att säga att de blommorna skulle kunna vara sinnebilden för modersmålet efter dess förvandling vi har fått massvis av ord med samma tråkiga utseende. Mängder av texter med en inneboende binnikemask som käkar upp mångfalden tills ett påvert 1984-nyspråk återstår.
Det människorna talar. Och på trapporna till deras flådiga villor står gigantiska krukor med lika gigantiska bollkryss bestående av tusentals små blommor med samma liknöjda utseende.
Det lutar åt fler glasklara betraktelser i morgon.
