Varför är kantarellmackor det enda folk nånsin kan komma på?

Lika trött på egna upprepningar kan man vara på andras. I ärlig- och elakhetens namn sker det senare nog oftare. Och förresten kommer ett par sådana upprepningar i denna dags drapa, vänta bara ett par sekunder.

Främst gäller den egna tröttheten de allmänna ”sanningar” som saklöst dyker upp vid särskilda årstider. En välanvänd sommarmening låter: ”Oj, är du förkyld? Och sommarförkylningar som tar såååå lång tid att bli av med.” Själv har jag minnen av ett par dylika åkommor som hängde i rejält även under andra årstider.

Vad gäller våren är det nog mest tjat om hur svårt det är att klä sig för att varken frysa eller bli för varm. Det är svårt att säga emot.

Däremot kan man hitta invändningar till den vinterkommentar som dyker upp vid första snöfallet. Man säger: ”Fy fan nu är det vinter igen.” Svaret kommer som brev på posten förr: ”Jamen, det blir ju i alla fall ljusare av snön”. För vinterhataren som ogillar kyla, snö och mörker är det ändå svårt att skåda just det ljuset som något uppmuntrande. 

Kvar är hösten. Säg att någon plockat lite kantareller, alltså bara lite. Då kommer antingen plockaren själv eller någon annan att utbrista: ”Ja, det räcker i alla fall till en kantarellmacka”.

Som jag önskar att någon, någon gång, säger: ”Det här räcker allt till en liten svampomelett”!