Gudarna (och andra) ska veta att det är svårt att variera orden när man sitter och registrerar det stora inflödet av engelska. Men i dag skiter jag i försök till språkligt finlir utan skriver bara ner iakttagelserna.
En radiojournalist rapporterar från en känd persons begravning och berättar bl a att folk utanför kändisens hem lagt blommor och lappar: ”En läser: För alltid i våra hjärtan”. Säger reportern. Jag upprepar: ”en av lapparna läser”. På engelska går det att säga ”the note reads”. Men lappen ”läser” inte på svenska där heter det ”på lappen står” och därefter texten på lappen.
Det handlar inte om att kunna lite engelska när man lyssnar på och läser svenska medier, det krävs att man känner till en jädrans massa idiomatiskt grejs också. I en intervju sa en artist att något inte var vad han/hon ”sajnade upp för” (signed up for, på originalspråk). Antagligen, och nu gissar jag, har det engelska uttrycket gått från en mer konkret betydelse till en abstrakt. Googlar man på svenska sidor finner man att människor använder en direktöversättning och ”signar upp för” information, nyhetsbrev, event, medlemskap, ett hållbarare ö-liv, crawlkurser.
Vad artisten inte signade upp för var något mera bildligt än simkurser. Alltså används den engelska frasen för såväl konkreta som abstrakta sammanhang. Jag vet att en hel del människor inte på långa vägar förstår vad de hör eller läser. Vanligen är det äldre personer, men säkert inte enbart.
”Signa upp för” kan även uttryckas som ”anmäla eller ansluta sig till något, efterleva eller godkänna (lagar, bestämmelser), registrera sig för eller skriva på något”. Är det konstigt att man längtar bort nån gång?
