Ofta funkar nya benämningar som smink: det döljer ens verkliga nuna. Därunder finns blemmor eller rester av gamla fördomar. I mitt eget approprieringsförsök kallar jag mig ibland ”gammal kärring”. Folk stelnar till och utbrister: ”Men så får du väl inte säga om dig själv!
Det kan vara ordet ”kärring” som stör dem, men kanske är också ”gammal” ett fult ord. För nutidsmänniskan är skräcken att åldras ständigt närvarande, det märks f a på kvinnors (och en del mäns, jojo) pyssel med sitt yttre och pengar som läggs på detta i längden omöjliga arbete.
Om en gammal föreställning om homosexuella och, som prästen Camilla Lif uttryckte det, ”vänner bortom den binära uppdelningen”, kvarstår, blir ordbytandet mest som andra översminkande åtgärder. Det här gäller som de flesta vet även gamla yrkesbeteckningar
(städare, vaktmästare, m fl) och ord för människor med fysiska eller psykiska skador, olika slags tillkortakommanden eller diagnoser.
