En del funkar bra som de är. Det användbara ”shit” har blivit en synonym till svenska ”skit”. Man kan förstås undra över anledningen till detta lån, men så ser det ut.
Själv har jag sedan länge använt verbet ”delete” med svenska böjningsändelser: ”Nu har jag deletat det här stycket”, t ex. Varför de flesta väljer att INTE säga ta bort, stryka, sudda kan man undra över. Liksom varför inte ”språkbrukarna” börjat skriva ”delita” istället, så har ju skett med ”najs” och ”fajn”.
Det senare har märkligt nog trängt sig in min vokabulär, även hederligt folk har svårt att freda sig. Den stora frågan är hur det kommer sig att dessa ord blivit så väldigt vanliga när vi säkert kan finna en mängd svenska synonymer som ”kul och trevlig” respektive ”bra och prima”.
Ibland kan det bli irriterande när vissa grupper använder engelska glosor på ett sätt som ingår i deras jargong. I ett (som det heter ”i övrigt”) mycket bra tv-inslag om övergrepp inom idrottsrörelsen användes utan undantag ordet ”case” för ”fall”. Sagespersonen hanterade det på samma sätt som najs och fajn, men eftersom, tycker jag, sammanhanget var allvarligt, verkade ordvalet malplacerat.
Men ordböjningsmässigt anpassades det till svenska, så det var ”kejset, alla kejs, kejsen: Kanske är det självklart för många att utgå från att de flesta svenskar har lika bra tillgång till engelska och svenska, men antagligen bidrar det till språkklyftor. Som oftast är klassklyftor. Får rätta mig angående ”klyftor”. Visserligen har jag inte hör "klassgap än, men de flesta klyftor kallas ”gap” och uttalas [gäp].
