Den Nya Världen är jättegammal. Uttrycket i sig passar bättre att använda efter ca 1980, men det mesta i mänsklighetens historia upprepar sig. ”Nya världen (ofta benämnt med bestämd artikel som ’den nya världen’)”, står det på Wikipedia, ”är en benämning som används för att referera till de världsdelar som koloniserades av europeiska sjöfarare från och med 1492”.
Mycket vatten har runnit under inte bara sjöfararna utan även broarna, och förmodligen har människorna många gånger hänvisat till andra nya världar än de här två. Min egen nya värld ligger dock fast, ca 1980. Därefter började allt flyta, bli flyktigt och fransa ut i kanterna.
Och nu ska här syndas, man bör egentligen aldrig citera sig själv. Men i går skrev jag: ”Lika gärna kunde jag ha stannat lika ovetande som före Den Nya Världens intåg”. Det var bara för att förbereda läsaren på ytterligare översatt engelska som står och knackar på dörren.
En ung programledare i tv sa i något sammanhang: ”Då kan jag lika gärna stanna fattig.” Det ”stay” som måste ligga bakom den konstiga svenskan betyder i det här fallet (samt i min egen mening i förra inlägget ”stannat lika ovetande”) ett något föråldrat ”förbli”. Det ordet använder inte många av oss, vi säger ”fortsätta vara”.
Betrakta det här som ett tips: den gång någon säger ”stanna” på ett underligt ställe, kan det handla om det nya blandspråket. Som vanlig dödlig sitter man alltid pyrt till. Vår nya värld är jobbig, och kaffet, som plötsligt hamnade överst i mina tankar, kom till oss genom den första nya värld vars främsta kännetecken är kolonialism.
