Kluvna åsikter kring engelskans påverkan på svenska språket 2)

I slutet av förra året publicerades ett upprop, ”Säkra svenskan som undervisningsspråk”,

i många svenska tidningar. Det hade författats av Nätverket Språkförsvarets styrelse och undertecknats av 200 mer eller mindre kända namn. En central slutsats i uppropet är att ”de viktiga nyanserna i ett gemensamt samhällsspråk är hotade”. Så här ska det tydligen hålla på: En mängd svenskar ser stora risker med den stora engelska påverkan som sker utan att några åtgärder vidtas. Andra åter, säger motsatsen.
     

”Ryktet om svenskans död som vetenskapsspråk är överdrivet”, påstod en språkvetare som doktorerade i ämnet 2016. Han förespråkar parallellspråkighet, liksom den igår nämnde professor som 2013 ansett att engelskan i svenskan är ”skum på ytan”, men senare  modifierade sin åsikt (om jag fattat rätt).

I Universitetsläraren publicerades 2022 en artikel om en rapport från Språkrådet. Den pekar på tre vägar att gå, enligt den professor (från Chalmers!) som genomfört utredningen. 

I den första bestämmer sig "staten, lärosätena, lärare och studenter" för att "anglifieringen måste stoppas”. Det kräver ”mycket kraftfulla, systematiska, medvetna åtgärder”. Den andra ger upp inför engelskans utbredning,  "ungefär där vi befinner oss i dag. Anglifieringen får fortgå utan att vi gör så mycket.”

Det tredje är en slags mellanväg om att skapa en parallellspråkighet, ”där engelskan och svenskan på ett bra sätt kan samexistera och befrukta varandra”. Om detta säger Chalmersprofessorn ”visa mig något land där parallellspråkighet har lyckats fullt ut”. Nä, det vore som att vända en skuta som inte existerar.