Som ordskrutinerare (jag ligger lite i framkant rent språkligt, ska förklara detta vid tillfälle) är det lätt att hamna i tankemässiga bryderier: är det jag hör eller läser rätt eller fel? Har JAG rätt eller fel? Eller är det som språkvetarna säger att språket är ett levande väsen och ständigt förändras? Att jag egentligen ska skita i att tänka efter?
Här kommer några exempel där undertecknad gått bananas hjärnmässigt: På nyheterna talades om en nordkoreansk u-båt med kapacitet att bära kärnvapen men att den ”sannolikt inte är redo att tas i operativt bruk”. Blir inte det tautologiskt? Tas något i bruk är det väl operativt? Eller menar man att u-båten kan åka runt som en vanlig u-båt men inte avfyra kärnvapen?
Se där en inblick i ens vardag. Och här är en till: ”Han nekar till brott och motsäger sig restriktioner och häktning”. Där satt jag, som ofta motsäger mig, och funderade, men kom fram till att det var ”motsätter sig” som avsågs. Det blev bara en alltmer vanlig korrekturläsning av de medier man, som det heter, konsumerar. En farlig konsumtion, som mycket annat.
Den tredje utsagan som snurrade runt i skallen ett tag var: ”Friluftsmärket har blivit en ofrivillig symbol för gängkulturen”. Detta innebär alltså att ”friluftsmärket” är ofrivilligt, inte sant? I vilket fall som helst motsätter jag mig formuleringen utan att kunna reda ut varför. Den meningen skickas med varm hand ut till läsekretsen att fundera över. Är märket ofrivilligt självt? Eller har gängen ofrivilligt valt det som symbol? Och vad är då en ofrivillig symbol?
Det var dagens inblick, nu väntar kaffet. Varför inte citera Hasses och Tages ”våld och förtryck det gör mig ledsen, men kaffe och bullar gör mig glad”.
