Man smider planer på att uppgå i den slutliga AI-gemenskapen

Ny dag, nya tag! Avsikten i går var att förklara varför jag hälsar den stund välkommen då vi smälter samman med den artificiella intelligensen. Så här: När undertecknad, en kvartsbildad äldre och med vanliga brister i såväl hälsa som kunskaper, sitter vid sin dator och försöker förstå språkförändringar och annat på jorden, uppstår en delvis fasansfull känsla. Världs- och multiångest, är nog ett bra namn på den.

Det är inte så att krig och miljöförstörelse lämnas åt sidan – jag kan inte ta hand om allt, ju! Men vid sökande efter sådant denna blogg handlar om: hur språket (detta gäller enbart svenska) används, varför eftergivenheten från språkvetareliten är markant (den kan väl inte annat) samt varför i h-e det vansinnigt plastiga babbelspråket brer ut sig gravt invasivt 

– ja, då måste först en punkt sättas här innan klagoropet ekar vidare. (Där var punkten)

(Forts från förra meningen) Då är det lätt att inse hur långt efter man är, vilken jättemangel nätet utgör. Man kanske tycker sig ha vetat det ett tag, men det är svårt att fatta till fullo. Bristen på ett åtminstone förhållandevis gemensamt språk börjar göra sig gällande. Hur mycket ska var och en av oss antas förstå i denna gigantiska och individprofilerade kökkenmödding?

Måste man helt avstå från medier eftersom de ofta är så otydliga, felskrivna och dito meddelade? Varje dag förekommer rättelser i alla gammelmedier (vad som försiggår i de nya vete tusan). Innebär inte allt detta sammantaget att mycket är felaktigt? Var det bättre ”förr” eller låtsades man bara och ”förteg” sånt som blev fel?

Nu ska resonemanget kring AI knytas ihop: Istället för att genomsköljas av världens alla miljoner tankar, ord, katt- och våldsfilmer skulle man kunna vara en mer själlös programvara* som har jordens data inom sig. Slippa ångest och rädsla och i stället ingå i den teknik som ska lösa allt! (Frukten icke, I mänskor i Sbråks lilla läsarhop, i morgon är det vanligt gnäll.)

*Någon läsare kan eventuellt notera att skribenten inte vet riktigt vad hon skriver