Och i medierna har de hjälpsamma kultursidorna ställt frågor som läsarna antas ha: ”Vad ska man läsa av Fosse? Ett verk man måste ha koll på? Fem böcker av Jon Fosse man bör läsa.” Sen besvarar förstås en Fosse-expert frågorna i en och samma artikel. Men denna kulturalretorik (hittade på ordet själv) finns alltid och överallt. Har även sparat på den här från förra året: ”6 serier du bör ha sett innan 2022 är över.”
Jag tycks inte ha lytt rådet, minns inte ens vilka det var. Den typen av språk på kultur- och nöjessidor – ja, vilka sidor som helst, är av ondo. Det är svårt att förstå varför inte hetsläsning och iproppning av ”kultur” är lika skadligt som hetsätning och supande.
Men om nu alla vill göra samma sak samt bli tillsagda och berättade för varför de ska göra det ena eller andra, så är det förstås deras ensak. Men tonen man använder när ”upplevelser” diskuteras leder tankarna rakt in i den gamle psykoanalytikern Erich Fromms tankevärld. Han beskrev två sätt att ”begå” livet på, det var med termerna ägande respektive varande.
Nu undrar vänner av ordning hur det hör ihop med Jon Fosse, Annie Ernaux och Abdulrazak Gurnah, m fl. Det får vi ta en annan dag. Jag skulle låta minst lika religiös som dem som äääälskar kultur om jag försökte förklara min ståndpunkt.
