Ungdomarna hade just börjat på en av alla tidiga gratistidningar som bl a distribuerades i kollektivtrafiken. De talade om den revolution som var på gång med den nya datatekniken och hur vi skulle få tillgång till mer och mer information. Halleluja.
Redan då anade jag ugglor i mossen. Inte enbart p g a min profetiska gåva, den funkar inte inom det tekniska. Men det som var mig bekant (och ännu är, tyvärr) gällde människans sensations- och skvallerlystnad. Ungdomarna var extatiska: man kunde på någon sekund få veta vad som skett var som helst på jorden och jag brast ut i något som löd så här ungefär: ”Jag måste väl inte få reda på om en massmördare härjar i bortre Uzbekistan!” Killarna, tre till antalet, tittade lika upprört tillbaka på mig och en av dem sa: ”Du vill alltså blunda för vad som händer i världen?”
Det var m a o inget vältaligt och komplext resonemang från nån av oss, men jag vill påstå (säkert efterkonstruktion!) att luften att andas därefter blev en annan. Nu kan vi leta ihjäl oss efter allt möjligt och ändå vara osäkra (som förr) angående hur pass korrekt informationen är. Lika gärna kunde jag ha stannat lika ovetande som före Den Nya Världens intåg.
Klipphängare: I morgon blir det mer om Nya Världen och ”stanna ovetande”.
