söndag 15 oktober 2023

Fara å färde! Snart är man tvåspråkig inom det egna modersmålet

Det är så löjligt att sitta här och skriva så man skulle kunna skratta, alternativt gråta, sig fördärvad. Det går ju, som alltför många påstår, inte att vrida klockan bakåt. Men att den ”utvecklingen” går mot att språket (språken) kvaddas som kommunikationsmedel tycks inte vara intressant. För miljonte gången får man höra de enfaldiga kommentarerna om att språkliga förändringar alltid existerat. Om man då säger att dessa inte skedde på en kvart tidigare, ser man medlidsamhet i de ointresserades ögon. Men, men, men: en dag skall allt varda uppenbarat – skratta då bäst som skrattar sist, säger jag.

Röst ur ett radioprogram om beroendesjukdomar: ”Då har vi fått en situation vi kallar craving”. Sista ordet är engelska och betyder begär. Man skulle alltså kunna ”kalla” det begär, lika gärna. Men allt oftare ser man att folk ”har en craving”, eller ”cravings”. I hela ens liv har man hört om att detta begär, lust att äta något speciellt, ofta dyker upp hos gravida. Men förr hade de inga ”cravings” för då uttryckte man saken på svenska.

Ytterligare någon skrev eller sa att en händelse var ”ett happy moment”. Kanske det känns svårt att skriva/säga att något var ett ”lyckligt ögonblick” eftersom det låter lite fjantigt, men jag är säker på att det går att beskriva något roligt eller fantastiskt på ett antal andra sätt. För engelsktalande som använt frasen lång tid låter det INTE löjligt, ty så är språk beskaffade. Hur folk i allmänhet ser på språk, kan man undra, men det är bäst att inte pusha de tankarna.

Om en tv-thriller stod i beskrivningen att en familjefar gör ”vad som än krävs för att skydda sin familj.” Det måste vara direktöversatt av ”he does whatever it takes to protect his family”. På svenska kan man välja: ”han gör allt (vad) som krävs/behövs/ allt han måste”. Skrämmande nog blir jag blir dag för dag allt osäkrare på vad som är/varit svenska och det är fler som känner hur språket äts upp. Creepy.