Här är något som kan förbrylla vem som helst: ”Jag bryr sig inte om det här”. Har även hört (eller sett) ”vi bryr sig inte om honom”. Den rätta användningen lär sig normalt de som har svenska som modersmål. De behöver inte bry sig om* att sig är ett reflexivt pronomen som bara existerar i tredje person, således när det syftar på ”han, hon, den, det” och ”de”.
För övriga: ”jag, du, vi”, används objektsformerna ”mig, dig, oss”. Inte heller behöver modersmålstalarna veta att sig (och de nyss nämnda objektsformerna) syftar tillbaka på subjektet. Det kan ibland syfta på någon annan, och kallas då ”tankesubjekt”, som i ”hon bad brodern skynda sig”.
Sen har vi informanten A:s käpphäst: att så många efter ett modalt hjälpverb börjat använda presensform för huvudverbet. Apropå ”bryr sig” ovan, här är ett exempel: Han/jag/hon etc ”skulle bryr sig…” eller ”kan har...” eller ”vill går ut”. Dessa exempel är så konstiga att man knappt vill tror att de är sanna!
Slutligen måste jag upprepningsvis nämna en uttalsgrej som är lika ofattbar och som verkligen sprider sig. Det är den mycket stora mängd radio- och tv-folk, journalister, programledare – jag vet inte allt, som inte kan säga program utan säger pogram. Och hör nu noga: Många har mer eller mindre problem med uttal, eller de har en dialekt utan rullande r, och dessa personer kan man inte klandra. Men att det är ett poblem för de andra är ofattbat.
*den som till äventyrs undrar över varför vi började sluta (!) säga ”bry sig om” och nu oftare säger enbart ”bry sig”, kan googla bry sig (om) och Mikael Reuter
