När jag var barn, och även vuxen, för all del, var inte nobelpris något som satte igång mer än halva befolkningen. Utdelningen av priset väckte inget intresse hos gemene man och de lika gemena kvinnorna, nej, det försiggick bland vad som ännu på den tiden kunde kallas ”bättre folk”.
Det fanns visserligen en och annan (ur alla samhällsklasser, nota bene) som visste att bättre folk egentligen bedöms efter speciella kriterier, som exempelvis moral och etik, ödmjukhet, generositet m fl egenskaper.
Nu ska det omöjliga begås inom bloggens ram: att utan alltför upräglad långrandighet beskriva hur KULTUREN skiftat gestalt under senare år. Och då avses inte innehållsmässigt utan den plastiska förvandling den undergått utifrån: från betraktarnas, ”älskarnas” sida.
De kan nämligen utbrista sådant som ”jag älskar kultur”. Människor formulerar på samma sätt meningar som ”jag älskar kvinnor” eller ”jag älskar män”. Den senare är mindre vanlig, mest har man hört män säga att de ”älskar kvinnor”. Kanske vill man svara "då har du inte träffat min faster", men de menar sällan henne. Mer "kultur" i morgon.
*bloggen bör inte använda utrikiska, men det är engelska för "uppstickare" (m fl synonymer)