En person (kanske psykolog) beskrev vilka egenskaper människor önskar sig av kontrahenten, och finns inte dessa ”så får vi inte det paket som jag vill att alla ska ha”. Jag studsar på stolen av förvåning: ”som jag vill att alla ska ha”. Ett par tankar snurrar: 1) Tänk att VILJA något för alla 2) ”paket/…/alla ska ha”. Det är förfärligt att beskriva ett förhållande (en relation, då) som ett paket. Som alla ska ha. Nu är undertecknad visserligen hyperkänslig, men sättet att tala om allt i kommersiella termer är väldigt störande.
I nästa program, ett pratdito (talk show), sa programledaren att hon/han skulle ”pitcha” något. Aalto-universitetet (Helsingfors), som hamnar först på Googleträfflistan, ger förklaringen ”en pitch är en muntlig presentation med övertygande syfte”. Bra, då vet vi det.
Nu ledde tyvärr sökandet vidare till fenomenet ”hisspitch” och det kan ju läsaren av denna blogg söka själv på. Under tiden säger jag herregud. Med det menar jag ”tänk att radion talar så mycket engelska när de flesta som lyssnar på eftermiddagen är pensionärer som främst levt under en analog, svensktalande tid”.
Sen ställer programledaren en i grunden mycket allvarlig fråga till två personer som befinner sig i Israel respektive Gazaremsan. Det handlar om huruvida man kan känna medlidande med civila (f a) på andra sidan i kriget och ”hur man gör för att inte konsumeras* av hat eller ilska”.
*Håll kvar tanken på konsumtion till i morgon
