Första gången jag började lägga märke till detta faktum var av en tidningsrad om en skadad som ”avfördes med ambulans”. Min egen användning utsträckte sig till frasen om att ”något avfördes från dagordningen”. Vilken sällan uttalades, förresten: föreningsvärlden har aldrig varit något för mig.
”Avföra” betyder bl a forsla bort, avlägsna. Och det sker ju faktiskt med den skadade, men den tid som formade mig har även skänkt en känsla för ordet ”avföra”: det låter kort sagt icke-mänskligt. En bestående förnimmelse, nej, uppfattning, är alltså att språket kantrar över i något mer byråkratiskt, tekniskt och – facksnackifierat. Bloggen har tidigare sysslat en hel del med ”avmystifieringen” av ord som ”magiskt, episkt” och ”ikoniskt”. De var tidigare stora ord som nu används om vart eller vartannat dataspel eller ny amerikansk ”storfilm”.
Och till ens förvåning börjar visst även begrepp ur verslära, poetik, retorik eller annat som möjligen också slutar på -ik, användas utanför litteratörers och andra finstämdas kammare. "Metafor" är ett ord som ökar med kvadraten på hypotenusan, men riktigt häpen kunde en lyssnare till P1-programmet Talk show bli häromdagen.
Där diskuterades ensamhet och en psykolog sa att ”lycklig singel kan man vara, den tropen finns”. Vavava? Trop, i jissenamn! Wikipedia: ”Trop är ett begrepp inom retoriken innefattande en rad olika språkliga medel av semantisk karaktär”. Där stor även att i modern retorikhistoria är de fyra huvudtroperna ”metafor, metonymi, synekdoke och ironi”.
SAOL förklarar trop så de flesta förstår: "bildligt uttryck".
