En annan sån där anglicism som snart blir (redan är?) inhemsk kommer från sportens värld. Och oj, vad den låter konstig och knasig: ”De går för att vinna”. Lika dumt låter förresten alla såna där sportutbrott med verbet ”gå”, ett annat är ”vi går för seger”. Förutom uttrycket i sig är det en onödig sak att säga: de som tävlar brukar vilja vinna.
När vi nu ändå går på sporten (oj, hoppsan, så fel det där blev) kan man passa på att nämna en rolig sak som en sportgubbe sa: ”Dom har hållit mej på stången”. Nu vill jag genast påpeka att den typen av felsägning kan vem som helst få till, men det gör den inte mindre kul.
Han blandade i hastigheten ”hålla på halster” och ”hålla någon stången”. De har väl ungefär samma innebörd, men om den där stången fick jag lära mig något nytt när jag sökte efter den: ”stången är bestämd form av substantivet stång – en stång som man håller upp som hinder mot någon”.
Var får man då bra förklaringar som gäller den här typen av gamla uttryck? Jo, givetvis från Mikael Reuter, före detta chef för Svenska språkbyrån vid Institutet för de inhemska språken i Finland. I den rollen skrev han länge ”Reuters ruta”. Den som vill veta mer om uttrycket ”Hålla dem stången” kan googla de orden plus hans namn.
Ursprungligen var stången antagligen en lans, berättar Reuter.
