Som läsare måste man då anta att journalistens samtal med de stridande försiggått på engelska. Det skulle också kunna vara möjligt att ett annat språk har en konstruktion som direktöversatt till svenska blir ”blöda ut”. Bara det att på svenska har man så länge jag minns sagt ”förblöda” (engelska ”bleed out”).
Principen för svenska medier har – precis som i andra länder för all del – brukat vara att nyheter förmedlas på landets språk. I tidningar, radio och tv. Det börjar bli kärvt med den saken. Jag läste den ovannämnda rubriken på morgonen, vid niotiden. Senare, osäkert när, ändrades den till ”En av våra förblöder…”
Visst är det bra att det så småningom blir rätt, men det är ändå en rätt allvarlig sak. Så tyckte man förr i alla fall, då det var ovanligt att felaktigheter FÖRST publicerades och SENARE rättades. Nu handlade detta (som är vanligt) bara om språklig inkompetens, men det visar ju att även faktafel kan flyga ut fort som satan eftersom nyhetsförmedling ofta kan sammanfattas med ”fort ska det gå” och ”korrigera kan vi göra sen”.
Det är väl allom känt att viktiga uppgifter som sprids innan de kontrollerats kan orsaka stor skada. Ibland vinner som bekant det gamla talesättet ”ingen rök utan eld” och det svårt att sudda ut misstag som redan begåtts. Jag tycker att det här är allvarligt, men märker också att även allmänheten (förutom medierna, då) anser det vara ett mindre problem. Vad detta i sin tur innebär törs man knappt tänka på.
Men apropå de journalister som rapporterar från främst engelskspråkiga länder måste man faktiskt påpeka att det finns personer inom kåren som är medvetna om saken. Häromdagen rapporterade en av SR:s USA-korrespondenter, Ginna Lindberg, om en händelse som en amerikansk politiker beskrev som ”a wake upp call” för befolkningen. Det översatte Lindberg med att folk borde ”vakna till” (betoning på ”till”) av detta.
Många hade valt att kalla det ”en väckarklocka”, vilket vi väl bara börjat säga sen engelskan kopplade greppet. Det går bra att kalla företeelsen ”ett uppvaknande” också.
