J B var i dag programledare för det som heter Talkshow, i P1. I sanningens namn tog han inte i så han spräckte livstycket, som vi sa förr, men man får vara glad för varenda person som adresserar (larvar mig, adresserar gör man brev…) den språkliga engelskpåverkan.
Det första exempel han tog upp var programmets namn, Talkshow. Bekanta till honom hade undrat varför man inte kallar det ”Pratshow”. Det här blir en knepig fråga, själva företeelsen är väl amerikansk till att börja med, och ”show” har vi haft så länge att ordet säkert uppfattas svenskt av många. Jag irriteras inte svårt av ”show” alltså, en del saker får man ge upp inför. Skulle man hitta på ett svenskt namn vore ju "Pratprogram" möjligt, men det är ju nästan allt i P1, pratprogram. Det blir engelska av det mesta, hur man än vänder sig. Ack.
Sen tog programledaren i fråga upp ord som f a ungdomar använder sig av. Ett var ”rizz”, och jag till att söka efter varför. Svar gav bl a SVT Nyheter som skrev om ordet (dec 2023): ”Brittiska Oxford University Press har utsett årets engelska ord och det är 'riz', – en förkortning för karisma, populariserad av en Buzzfeed-intervju med skådespelaren Tom Holland”.
Vidare ur denna svenska fascination för engelska slangord: ”Oxford skriver att man valde just 'rizz' för att det är ett ord som visar hur språk kan formas i mindre kluster, i till exempel sociala medier, innan det dyker upp i samhället”.
Den här slangexotismen faller inte undertecknad på läppen alls. J B nämnde även fenomenet att många äldre anammat ordet ”kidsen” när de talar om sina barn (oavsett ålder på dessa). Det är ganska töntigt det här flörtandet med ungdomens slang, men det beror säkert på nåt sorgligt. Äldres komplex för att de inte ”hänger med", kanske. Jag hade svimmat av genans om mina föräldrar hade snott våra ungdomsord. Men tiderna är annorlunda.
