I Sverige har man kunnat hamna på bild, men aldrig på kamera!

Lika arg som man kan bli på språkligt elände – lika kul kan man tycka att det är med verbal humor. På en mindre ort hade, utanför den stora livsmedelsaffären, en mindre byggnad satts upp som hyste en pantmaskin. Och på den dörren satt en lapp. Av någon konstig anledning såg jag inte överskriften, rubriken, utan bara meddelandet som löd: 

Fimpar, köksknivar, skor m m räknas inte som pant

Även om man förstår att det är jättetrist för personal som har hand om dessa pantmaskiner att drabbas av folks sluskiga beteende så kan man inte låta bli att dra på smilbanden av formuleringen.

Ja, så där filosoferade jag tills jag såg översta raden: Le, du är på kamera! Det finns ett par möjligheter att förstå den uppmaningen. Man inser att hela texten skrivits av en bekymrad person som dessutom är en skojpropp.

Avsikten är främst att vara smårolig och få folk att uppmärksamma meddelandet den vägen. Kanske har den tydligt direkta översättningen från engelska en sådan förklaring: ”Smile, you’re on camera!” Men om det finns nån ordning i den här världen bör rimligen ett (stort, hoppas jag) antal människor reagera på denna underliga ordvändning: ”du är på kamera”.

En informant jag talade med, P, trodde att det går automatiskt att skriva en sådan mening i Sverige. Och utan någon direkt eftertanke. Tyvärr är det även min egen uppfattning. Samt skräck inför faktum: det är sättet saker är (that’s the way things are).