Eftersom det slagit mig att så många säger ”tänker” för alla dessa tre, hade jag tänkt (!) mig åstadkomma ett vetenskapligt genombrott angående användningen av dem. Det visade sig att genombrottet i fråga måste vänta, alla tre fick de ungefär samma antal träffar i KB:s tidningsdatabasregister.
Men där fick jag däremot anledning att fundera över en annan sak: Verben ”tänka, tro, tycka” hade ungefär samma toppar i staplarna. En skedde mellan ungefärligen 1860 och 1905, den andra, rejält stegrande stapeln, uppstod mellan 2013 och 2020. Det har säkert en trivial förklaring, men man kan tänka på saken samt både tro och tycka något om orsaken därtill.
Betydligt värre är att jag själv har fallit i den här slappare tänkar-fällan. Liksom många andra: Jag tänker att vi ska ha köttbullar till middag. Men jag tänker så här, va? Han tänker att andra uppfattar honom som jobbig. Se där ett par meningar ur verkligheten.
Men när nöden är som störst kan man hitta någon liktänkande på nätet. Där fann jag Anders Westgårdh som skrev en krönika i Aftonbladet, betitlad ”Jag tänker att vi borde sluta tänka”. Det är möjligt att den hänvisats till förr på denna plats, sbråkbloggaren börjar bli lite till åren och då även glömsk.
Det må vara hur det vill med den saken, Westgårdh skrev sin text 2008. Tänk!
