Det är början av juli och i grannskapet är det tyst. Folk är bortresta och det kanske står ett par enstaka figurer och skramlar vid en utegrill på kvällarna.
I övrigt endast sjöfågelskrik. Vad sjöfåglar gör i en stad är svårt att förstå, men de har väl som resten av världen fel på kompassen.
Även bloggen kommer att präglas av lättja. Och se, så fort jag skrev odet lättja så vill jag beklaga mig över att denna gamla fina dödssynd numera börjat kallas ”lathet”. Trist. Det tar bort lättjans kärnegenskap som riktigt känns i det äldre ordet.
En mig närstående rapportör hittade följande på text-TV: "EU-parlamentet beslutade nyligen att lyfta Marine Le Pens åtalsimmunitet som parlamentsledamot." Hans egen kommentar löd: Heter det inte "häva"? Heter det inte "beslöt"?
Jag får berätta för honom som är utlandssvensk sen några år att man lyfter saker nu: man lyfter frågor och man lyfter immuniteter. Hålla på med gamla ord som ”häva”, nej tack, här har vi ett modernsnack! Vad gäller ”beslöt” så rör sig många verb mot svag verbböjning, poppis hos barn som gärna säger ”fådde” och ”gådde”. De flesta slutar med det som vuxna, men vi rör oss snabbt mot ett Tödde och Mödde-språk, det är bara att vänja sig.
Och så en rad ur en stor tidnings kultursida, en filmrecension. Jag ska inte kommentera utan räknar med att läsaren ser vad jag är ute efter: ”En ny kvinnlig skådis adderar till det redan förvirrade läget genom att likna en annan kvinna.”
Så en sista utsaga som hållit mig vaken om nätterna. VAD exakt, menade människan? (Från P1)
”Det här är ännu en törn till etablissemanget”.
Nej, nu går jag ut i den klara luften och lyssnar på måsarnas skrik som jag ännu begriper!
