Jag har tre huvud-Poirot (eller Maigret eller S Holmes eller välj själv) som medhjälpare när jag löser språkmordsgåtor (det känns rätt med ett foge-s just där, andra kan tycka tvärtom). De heter Svensk handordbok (utkom 1966, min upplaga från 1988), Svenska bokförlagets ordböcker (engelska-svenska och tvärtom) från 1968-1969 samt SAOB som ännu arbetas på, de sista 5-6 bokstäverna i alfabetet saknas.
Och nu till gåtan från i går (samt förrgår).
I handordboken existerar inte ”störa sig på”, men däremot ”reta sig på” som jag själv inte alls retar mig på. Dessutom ges även – hör och häpna – ”reta sig över någon/något”.
Här finns alltså ett ”över” som inte tagits över från engelskan (förbehåll: helt säker kan man aldrig vara). Men, för tusiken, det är ändå en vanlig preposition, och man har själv använt ett antal "över" under (haha, det är sällan man skriver "över under" bredvid varandra) årens lopp även om man inte sagt ”nervös över” eller ”bråka över”. Det har dock gått att vara "glad över" och "stolt över" saker och ting. Om man nu har det.
I den eng-sv ordboken från 1969 gick inte ”störa sig på”att finna alls medan att "reta sig på” det ena och det andra var möjligt. Detta förvånar inte mig.
Här kommer nu för femtielfte gången en programförklaring. Jag måste slåss för det språk jag lärde mig att göra mig förstådd på från barndomen, det språk som lärde mig tänka - även om det finns de som kanske inte tror att det spelar nån roll (påverkar resultatet) vilket slags språk jag använt/använder för det syftet.
Skit i dem. För egen del kan jag gå med på att det slängs in en handfull nya ord och uttryck då och då, men inte kommer jag att använda en svenska som består av engelska och som översatts ord för ord beträffande hela meningar och uttryck.
Så där!
Nej, jag menar givetvis "Och hör sen /Så det så!" eller "Därmed basta!", som den eng-sv ordboken från 1969 föreslår som översättning till "So there!"
