I maj utkom nya ”Svenska skrivregler” från Språkrådet. Nu är det i och för sig inte så schyst (SAOL stavar med endast ett s, jag skulle vilja ha två!) att recensera en bok man inte ens bläddrat i, men låt mig kommentera en kommentar från en av redaktörerna. Denne sa:
Det som hänt sedan förra upplagan (2008) är framför allt att en mer demokratisk språksyn, och samtidigt ett mer mångfacetterat språksamhälle, tydligt etablerats i Sverige. Råden i den nya upplagan avspeglar därför det faktiska språkbruket i högre grad än tidigare.
Jäpp, så ser den nya, sköna världen ut. På den gamla onda tiden bestämde man (d v s människor utbildade i ämnet språk) vad folk skulle säga - en normerande hållning - men nu, när man är mer god, låter man folket säga och skriva som folket vill och gör istället efteråt en beskrivning av detta.
Snällhet ålrajt, men här vete fåglarna om man inte biter sig i svansen. Bokstavligt, t o m. Knappt har man hunnit beskriva det språk som sprids i dag (det går med vindens fart) förrän man får göra nästa beskrivning. ”Svenska skrivregler” måste alltså komma ut med allt kortare mellanrum. Var man hamnar slutligen vete samma fåglar som nyss.
Låt oss ta ett exempel bland tusentals andra: prepositionskalabaliken. Läste nyss ”Han valde musiken över gänglivet”.
Om jag då plitar ner mitt ålderdomliga ”jag väljer kaffe framför te”, och inte begagnar mig av vad engelska (amerikansk variant, antagligen) språket använder i denna konstruktion, nämligen "over" blir det då fel?
Eller kommer man - enligt den "demokratiska språksynen" - att lika gärna kunna skriva ”framför” som ”över”?
Eller spelar det ingen roll vilken rackarns preposition man använder? ”Jag föredrar kaffe på te”.
Snällhet ålrajt, men här vete fåglarna om man inte biter sig i svansen. Bokstavligt, t o m. Knappt har man hunnit beskriva det språk som sprids i dag (det går med vindens fart) förrän man får göra nästa beskrivning. ”Svenska skrivregler” måste alltså komma ut med allt kortare mellanrum. Var man hamnar slutligen vete samma fåglar som nyss.
Låt oss ta ett exempel bland tusentals andra: prepositionskalabaliken. Läste nyss ”Han valde musiken över gänglivet”.
Om jag då plitar ner mitt ålderdomliga ”jag väljer kaffe framför te”, och inte begagnar mig av vad engelska (amerikansk variant, antagligen) språket använder i denna konstruktion, nämligen "over" blir det då fel?
Eller kommer man - enligt den "demokratiska språksynen" - att lika gärna kunna skriva ”framför” som ”över”?
Eller spelar det ingen roll vilken rackarns preposition man använder? ”Jag föredrar kaffe på te”.
”Kaffe vid te”?
”Kaffe i te”?
(Det senare går faktiskt att dricka bara man häller i mjölk också.)
”Kaffe i te”?
(Det senare går faktiskt att dricka bara man häller i mjölk också.)
