Bland moderna klyschor som får mig att dra på smilbandet är ”nu ska jag bara vaaara”. Ja, försök du något annat, tänker jag, ty antingen ÄR man eller så ÄR man INTE.
I ett anfall av vanlig dödsångest kom en gammal grek till min undsättning. Det kanske inte lugnar alla, men filosofens sentens kan kanske lindra känslan av vanmakt hos någon.
”Där döden finns, finns inte vi och där vi finns, finns inte döden”.
Epikuros (Επικουρος, som hans mamma kallade honom) levde några hundra år f Kr. Han tyckte att vi skulle försöka vara glada och lyckliga och inte rädda i onödan. Ändå tror jag inte att han hade velat använda ett uttryck som ”hänga”, även om avkoppling till viss del var centralt i hans filosofi. Idag är "hänga" ett överfrekvent ord som betyder just ingenting.
”Har du köpt hängbiljett”, sa föräldrarna till mig som barn. Då antydde de att jag inte såg nåt vidare entusiastisk ut. Sitta och hänga var slappt. ”Hänga med huvudet” tydde på dåligt stämningsläge m m.
Nu är "hänga" nåt kul. Man hänger på fiket, baren, stranden, balkongen och hemma hos kompisar. Men ”vara/umgås” med kompisar eller ”sitta/fika/läsa” på balkongen är inte lika aktivt passivt, så att säga.
Visst handlar det ytterst om något som har stor betydelse för människan. Men "bara vaaara" och "hänga" är larviga ord. Och att åtminstone "hänga" snotts från engelska kan man räkna ut med vilken kroppsdel som del.
Sitt gärna och gör ingenting, men ryck upp er språkligt och prata som folk! Försök åtminstone komma på hur många svenska synonymuttryck för att "sitta och umgås utan att göra något särskilt" som försvinner.
