Som många andra syndar jag. Rätt vad det är slänger jag i mitt tal in en mening på engelska och utbrister ”what you see is what you get”. Nja, förresten, just det var väl ett par år sen man utbrast just det, uttrycket är redan föråldrat, trots att det har en intressant historia (slå upp WYSIWYG!).
Kanske slipper också - trots tidigare ambitioner - ett ”va najst!” ur mig. Det betyder "vad kul!". Najset kommer från nice om nån till äventyrs undrar.
När jag säger sånt går tankarna till min föräldrageneration som i gravt vuxen ålder aldrig i världen skulle ha använt det ungdomsspråk som talades då (60- och 70-tal, för min del). Det högaktar jag denna äldre och nästan utdöda generation för.
😈🤘⚡😈🤘⚡😈🤘⚡
Shit! Wow! Fuck!
Så formulerade sig (i en överraskande situation) en man i 60-årsåldern (tv-dokumentär, mannen var visserligen journalist men uppträdde i en privat situation, så han ska inte hudflängas i alltför hög grad).
Det är konstigt att han inte sa: Skit! Oj! Jäklar! (Till exempel.)
😈🤘⚡😈🤘⚡😈🤘⚡
Programledare i radioprogram om förhållanden: ”man kan hamna i ett making-up-for, making-up-for, making-up-for”. Hon ville berätta om situationer där man känner att man måste kompensera och kompensera och kompensera (som det kan heta på mer känd svenska) för allt man fått av den andra kontrahenten.
De här yttrandena (mina egna inkluderade) kanske inte blir förstådda, det måste man inse. Svenska kan vi alla antas behärska om vi är födda i landet eller varit här länge. Vad däremot en individ väljer att haspla ur sig av långa meningar på andra språk kan stöta på patrull. Alla har inte samma uppsättning utrikiska haranger. Det blir givetvis random-artat.
"Random" betyder "slumpmässig" eller "godtycklig", säger SAOL (2015). Ungefär detsamma skulle stå i en engelsk-svensk ordbok, ordet är ju engelskt, som bekant, och har en uppsjö svenska alternativ att välja bland.
